06/28/2026
REIHO. BUJINKAN DOJO ROPPO. Rei-hō är det lim som håller samman människorna i en dōjō. Det skapar respekt, struktur och gemensamma förväntningar, så att träningen kan bedrivas på ett tryggt och meningsfullt sätt. Genom rei-hō lär vi oss inte bara hur vi ska bete oss på träningsgolvet, utan också hur vi förhåller oss till varandra som människor. Det är därför rei-hō ofta beskrivs som en del av den tysta kunskapen inom Bujinkan – något som inte främst lärs ut genom ord, utan genom daglig träning, förebilder och erfarenhet.
På samma sätt som rei-hō håller samman människorna inom en enskild dōjō, fungerar Bujinkan Dojo Roppō (武神館道場六宝) som det lim som håller samman Bujinkan som helhet. Oavsett om man tränar i Japan, Sverige, Brasilien eller USA är det dessa s*x skatter som ger oss ett gemensamt språk och en gemensam riktning.
År 2018 formulerade Hatsumi sensei Bujinkan Dōjō Roppō, de s*x skatter som varje utövare bör studera och förstå.
Den första skatten är Kihon Happō Gata, de åtta lärorna som utgör grunden för all budō. Här finns de rörelsemönster, funktionell påverkan och principer som återkommer i allt från obeväpnad kamp till avancerad vapenträning.
Den andra skatten är Sanshin no Kata. Genom dessa former utvecklas biomekanik, timing, balans och rörelseförmåga. Sanshin lär oss hur kraft genereras naturligt genom hela kroppen snarare än genom muskelstyrka ensam.
Den tredje skatten är Mutō Dori. På ytan handlar det om att möta en beväpnad motståndare utan eget vapen, men på ett djupare plan handlar det om att inte vara beroende av något särskilt verktyg eller någon särskild metod. All träning i Bujinkan kan i slutändan ses som en väg mot mutō dori.
Den fjärde skatten är Kūkan • Osaeru – att förstå och kontrollera rummet mellan sig själv och motståndaren. Istället för att möta kraft med kraft lär man sig att påverka situationen genom positionering, timing och kontroll av mellanrummet. Det är här mycket av Bujinkans mer subtila budō börjar ta form.
Den femte skatten är Onna no Goshin-jutsu, självförsvar för kvinnor (vi kallar det även för "Low-Profile Self-Defense"). Här betonas anpassning, timing, list och låg profil framför fysisk styrka. Samtidigt påminner denna skatt om att budō måste fungera för människor med olika kroppstyper, ålder, förutsättningar och livssituationer.
Den sjätte skatten är Kyōdōtai, gemenskapen. Detta är kanske den minst tekniska men samtidigt en av de viktigaste skatterna. Ingen utvecklas ensam. Genom träningen bygger vi relationer, delar erfarenheter och hjälper varandra att växa. Kyōdōtai omfattar inte bara den egna dōjōn utan hela den världsomspännande Bujinkan-familjen.
Tillsammans bildar dessa s*x skatter en gemensam grund för all Bujinkan-träning. De påminner oss om att budō inte bara handlar om teknik, utan också om relationer, ansvar och personlig utveckling.
Om rei-hō är det som håller samman människorna i dōjōn, så är Bujinkan Roppō det som håller samman Bujinkan över hela världen.
06/17/2026
BIKENJUTSU. IAI. Iaijutsu förknippas ofta med snabba svärdsdrag och kraftfulla hugg, men i de klassiska traditionerna handlar det om något betydligt djupare. Ordet iai (居合) syftar på förmågan att vara närvarande i ögonblicket och kunna reagera direkt när något oväntat sker. Fokus ligger därför inte främst på svärdet, utan på timing, avstånd och förmågan att läsa situationen.
I Bujinkans perspektiv kan iaijutsu förstås som en studie i funktionell påverkan. Målet är inte att orsaka största möjliga skada, utan att påverka motståndarens möjligheter att fortsätta agera. Genom att störa balans, struktur, initiativ eller rörelseförmåga kan man lösa situationen utan att använda mer kraft än nödvändigt.
Det som ofta beskrivs som att "dra svärdet" handlar egentligen om att avlägsna saya, skidan. Svärdet ska redan vara på väg mot rätt plats. Istället för att jaga motståndaren med klingan placerar man den där hans egen rörelse leder honom in i en ogynnsam position. Därför handlar iaijutsu ofta mer om placering än kraft.
Hatsumi sensei betonar också att man ska röra sig som om man inte hade något svärd alls. Om man fastnar i tanken att man måste hugga eller blockera på ett visst sätt blir man låst i formen. Svärdet ska istället följa kroppens naturliga rörelse och uttrycka samma principer som finns i taijutsu.
Träningen utvecklar därför inte bara tekniska färdigheter, utan även ma-ai – förståelsen för avstånd – samt förmågan att förbli lugn och handlingskraftig under press. Man lär sig att uppfatta helheten, anpassa sig till förändringar och använda motståndarens handlingar till sin egen fördel.
Ur ett bredare budōperspektiv handlar iaijutsu alltså inte om att dra ett svärd. Det handlar om att dra fram rätt handling vid rätt tillfälle. Svärdet är bara ett verktyg som gör principerna synliga. När timing, avstånd och närvaro samverkar behövs sällan stora rörelser eller stor kraft. Då räcker det att vara på rätt plats, vid rätt tidpunkt, med rätt avsikt.
06/15/2026
REIHO. Många tror att rei-hō (礼法) handlar om att buga. Men bugningen är egentligen bara det mest synliga uttrycket för något betydligt större.
Rei-hō handlar om de normer, vanor och förhållningssätt som styr hur budōka möter varandra. Det skapar förtroende, tydliggör relationer och lägger grunden för den miljö där meningsfull träning kan äga rum. Historiskt var detta särskilt viktigt i kampkonster som utövades av människor som bar vapen och levde i en tid där konflikter kunde få allvarliga konsekvenser. I en sådan miljö var gott uppförande inte en fråga om artighet utan om säkerhet, disciplin och ömsesidig tillit.
Samtidigt handlar rei-hō om mycket mer än regler och etikett. En erfaren shidoshi ser inte bara hur en elev utför en teknik, utan också hur eleven lyssnar, tar emot korrigeringar, behandlar sina träningskamrater och tar ansvar för sin egen utveckling. Det är ofta i de små handlingarna som den verkliga karaktären visar sig. Hur vi agerar i träningen speglar nämligen ofta hur vi möter ansvar, motgångar och relationer även utanför dōjōn.
Det är också därför rei-hō har varit en naturlig del av traditionell budō genom generationerna. Syftet har aldrig varit att skapa tomma ritualer eller högtidliga ceremonier. Istället handlar det om att utveckla människor. Genom de dagliga rutinerna lär man sig respekt, självkontroll, hänsyn och ansvarstagande, inte som abstrakta ideal utan som något som omsätts i handling varje gång man kliver in i dojon.
Inom Bujinkan kan rei-hō dessutom ses som en del av den grundläggande tysta kunskapen. Det är sådant som sällan behöver förklaras i detalj men som ändå ständigt förmedlas mellan lärare och elev. Hur man rör sig i dōjōn, hur man visar hänsyn till sina träningskamrater, hur man lyssnar, observerar och tar ansvar för den gemensamma träningen är saker som inte främst lärs ut genom ord. De växer fram genom erfarenhet, förebilder och år av träning tillsammans med andra.
Även idag fyller rei-hō en mycket praktisk funktion. Det skapar struktur, minskar risken för skador och bidrar till en trygg miljö där människor kan träna seriöst och utvecklas tillsammans. När man förstår detta blir det också tydligt att bugningen i sig inte är det viktiga. Det viktiga är det förhållningssätt som bugningen representerar.
Man skulle kunna säga att tekniken visar vad vi gör, medan rei-hō formar hur vi gör det. Därför har de aldrig varit tänkta att skiljas åt. Teknik utan rei-hō riskerar att bli tom skicklighet, medan rei-hō utan teknik bara blir yttre form. Tillsammans bildar de den helhet som Bujinkan budō alltid har strävat efter att förmedla.
06/15/2026
It should be considered well that not all shuriken, both Hira and Bô, may have been created for throwing as commonly suggested and practiced.
手裏剣 (Shuriken) literally means “blade hidden in the hand” or “hidden hand blade.”
* 手 (shu) = hand
* 裏 (ri) = inside, hidden, behind
* 剣 (ken) = sword, blade
There are many questions about the true nature,development and usage of shuriken.
To throw away a time consuming and uniquely constructed piece of metal never to be retrieved again? Also, if shuriken were attributed to a specific Ryûha, than finding one at a specific location or claiming one after being thrown in conflict is literally leaving a calling card, etc.
Dōjō collection.
06/09/2026