Susanna Shanti Terapistudio

…
Torsdag 26 sept börjar en samtalskurs på 8 veckor som jag kallar Självinsikt, med fokus på dig själv.

”Att lära känna sig själv, är början på all vishet” (Aristotoles) 
Det uttrycket är lika aktuellt och sant idag. Kanske är till och med ett av livets största mål att lära känna sig själv.

Att utforska vad som är jag själv och vad som är ett vanemässigt sätt att tänka, göra och känna som utvecklats för att ta sig igenom de utmaningar som livet ger.
 
I yogan pratar vi om att utveckla ett observerande jag, en attityd av att vilja se hur det är. Det är ett utforskande både av våra vardagliga vanor (personlighet) och att få kontakt med vårt sanna jag. En inre resa som pågår hela livet där vi med uppmärksamhet, nyfikenhet och medkänsla kan se oss själva.

I den här kursen vill jag dela med mig av
🌕samtal,
🌕meditation och
🌕övningar som stärker självinsikten.
Du får väcka din nyfikenhet, acceptans och självkärlek. Du får se allt mer av dig och bena ut vad som tillhör dig själv och vad som är saker du plockat upp längs vägen.
 
Vi utgår från yoga, visdomslitteratur och personlighetspsykologi och tar oss in i en inre resa av att upptäcka dig själv.
 
Vi samtalar kring ett tema varje gång, det finns utrymme för rörelse/praktiska övningar och meditation kring temat och du får med dig en meditation och en observationsuppgift mellan gångerna.

Jag berättar mer imorgon om varför den här kursen passar så bra just i en grupp!

Länk i bio!

…
Den här tonåringen på bilden skulle behövt så mycket självkärlek! Istället gömde hon sig i ett ändlöst skrivande.

Just den dagen när bilden togs skrev hon i sin dagbok ”jag är en knäpp människa”. En självbild som gjorde allt svart inuti och som doldes under ett leende (eller en keps om det var slt på leenden för dagen).

Jag kommer ihåg den meningen bara för att jag lät någon läsa det. Hon skrattade högt och undrade vad jag skrev för sörja. Men för mig var det sant. Då.

Så många metoder för självkärlek jag provat genom åren. Läst på, mediterat och analyserat. Till slt började jag praktisera det. Små steg. Kanske inte ens självkärlek utan snarare acceptans. Gjorde nya små val trots enormt motstånd inuti.

Nu kan mitt vuxna jag möta min inre tonåring och krama om henne och berätta vad jag ser när jag ser henne. Och det är långt ifrån en knäpp människa!

Möter henne med kärlek. Inte för att hon ska få ett leende tillbaka, utan för att hon ska inse sitt värde. Då som nu.

…
Varje dag får
självkärlek
nya knoppar.
Växer inifrån.
Blomstrar.
❤️🌺

…
🫴🏼Vad kan det ge att gå på samtal?
Så här skriver Sofie:
”Stort tack till dej och ditt varma hjärta, din närvaro, din nyfikenhet, ditt uppmärksamma och tydliga ledarskap och för all den kunskap du har förvärvat och praktiserat tills nu.

Du kan verkligen lyssna och se med stort fokus och lyhördhet.

Jag är glad att ha mött dig och tacksam över All kommunikation vi haft. Även den som gått på tvärs och ruskat om… Ja, kanske särskilt den!

Det sägs att alla är i ens liv av en speciell orsak…

DU både inspirerar och utmanar. Och tar emot…. Tack! 🙏 ”

/Sofie, efter två omgångar Sorgebearbetning, olika år
(Sofie heter egentligen något annat, hon har skickat den här recensionen för att visa vad samtal hos mig kan ge)

…
Den här påminnelsen hittade jag i min mobil idag. Jag tror att just en enkel påminnelse om det vi vet kan hjälpa oss. (Inte tusentals uppmuntrande ord i ett ändlöst scrollande 😉).

Tålamod är just en sån där inre vän som hjälper oss att dra ner på takten och vara med det som är. Även det som just nu känns som knutar eller olösta grejer inuti. Det finns alltid något som inte är helt klart och löst inuti. Så ju mer vi kan omfamna också det, sitta med det, även när det känns tufft, desto mer kan vi vara i livets upp- och nedgångar. Så tålamod är en riktigt bra inre vän att kalla på!