Våra Relationer ac coaching

Bra tänkt och agerat av Huddinge kommun 👏👏

Vi öppnar telefonlinje för barn och ungdom Många barn och ungdomar upplever en ökad otrygghet och oro på grund av coronaviruset. Att få prata med en trygg vuxen kan då vara av stor vikt. Därför öppnar vi nu en telefonlinje för Huddinges barn och ungdomar.

Tänk på barnen ni har i er omgivning 🌸

Fler barn än vanligt är just nu hemma. Gymnasieskolor rekommenderas att hålla distansundervisning och många fritidsaktiviteter ställs in.

Skolan är en av de viktigaste skyddsfaktorerna för barn som har föräldrar som mår psykiskt dåligt, har ett missbruk eller som utsätter dem för våld. Att skolor och andra fritidsaktiviteter begränsas gör att även möten med viktiga vuxna blir allt färre och istället blir barnen hemma med sina sjuka föräldrar.

Vi uppmanar dig som vuxen att höra av dig till barn i din närhet, fråga hur de mår och hur de har det. Fråga om det finns mat hemma eller andra viktiga förnödenheter som de kanske skulle behöva. Din kontakt med ett barn kan göra otroligt stor skillnad💛

Värdefulla tankar från Micke Gunnarsson 😊

Kära förälder, kom ihåg att om bara några minuter så kommer du trampa rätt ut i luften. Finns inga skor att snubbla över längre. När den dagen är här kommer du antagligen att sakna dessa skor i hallen. Jag gör det.

Efter det att två av mina barn flyttade hemifrån så är det tomt. Skorna som symboliserar liv, energi och ett barns växande och förvirring.

Välj dina strider och fundera över din entré både in i huset och i dina barns vardag. Självklart kan vi tillsammans visa vad som kan funka bäst i ett hem gällande miljö och hälsa. Men ibland kan väldigt små saker få för stora proportioner. Och jag lovar att i de flesta fall handlar det om dig, inte om skorna i hallen.

Hade du precis fått beröm på jobbet eller vunnit på triss hade du flygit i ni hallen och tjoat och dansat. Men har du haft det stressigt i huvudet, konflikter…så blir mötet med hallen helt annorlunda.

Så nästa gång du är på väg att öppna din ytterdörr, ta ett djupt andetag innan du tar tag i dörrhandtaget. Låt handtaget påminna dig om dina barns händer. Se dina barn framför dig.
Det är dem du nu ska gå in till. Och skorna är en påminnelse om att de fortfarande finns kvar i ditt liv.

Om familjelivet blir på detaljnivå så kommer vi gnälla ihjäl oss. Finns alltid något att haka upp sig på om man vill. Tänk dig stå en centimeter framför tavlan med Mona Lisa. Du kommer inte se någonting. En brun liten klutt.

Du måste backa bakåt och ge tavlan perspektiv, då händer det grejer!

Kram /Micke ❤️

Hur agerar du när du sårat ditt barn?
En liten text att reflektera kring 🌸

Det hade varit tjafs på skolgården. Flickans kompis hade sagt något elakt och hon hade kontrat i samma ton. Vi pratade om det där med att vi alla ibland säger och gör saker som vi sedan ångrar. Det skaver i oss, känns inte bra och vi vill reparera skadan i det lilla bandet mellan oss. Men vem har ansvar över reparationsprocessen? Vem ska säga förlåt? Vi funderade tillsammans.

Flickan blev förvånad när jag sa att jag också kan vara taskig ibland och att även jag som vuxen måste kunna säga förlåt:

- Hurdå taskig?

- Ibland skäller jag på min son, jag skriker eller så säger jag något som gör honom ledsen. Tex att han borde förstå för att han är ”stor nog”.

- Men är det verkligen taskigt?

- Ja jo, jag tycker det. Han blir ju ledsen. Tycker inte du att det låter taskigt?

- Nja... Men om en vuxen skäller eller skriker så har ju barnet gjort något fel och då är den vuxna inte taskig. Det är ju barnets fel!

- Ska jag berätta hur jag ser på det? Om jag skäller så är det för att jag är trött eller stressad. När det händer ber jag om ofta förlåtelse och tänker att jag inte vill ”explodera” sådär, för det är inte min pojkes fel att jag kanske är lite ur balans.

- Säger DU förlåt till ditt barn? Oj. Mina föräldrar säger inte förlåt, men de skriker på mig ibland och säger saker som inte känns snälla ibland. Är de taskiga då?

Det läggs mycket fokus på att barn ska lära sig att säga förlåt (”och MENA det!”) och vara fina kompisar. De ska ta ansvar över sina handlingar, inte låta sin frustration gå ut över sina vänner, inte vråla på sina lärare osv.

Hur jobbar vi vuxna på denna front? Tar vi ansvar över vår frustration, vår ilska, stress och andra saker som påverkar vad vi säger och gör? Inte alltid såklart, för vi är inga robotar, men visar vi vägen på ett bra sätt när det kommer till att ta ansvar över sina handlingar?