Mathias Zachau

Vill du gå ner rejält i vikt i höst - med en plan som är byggd för både resultat och verkligheten?

Idag stänger anmälan till Viktkampen.

Viktkampen är för dig som vill göra en tydlig förändring under 16 veckor, med struktur, uppföljning och ett upplägg som anpassas efter din vardag, din nivå och dina mål.

Under perioden arbetar vi med:

✅ Kost som skapar resultat utan att göra vardagen onödigt krånglig
✅ Träning för styrka, kondition och bättre kapacitet
✅ Veckovisa incheckningar och justeringar
✅ Strategier som hjälper dig att följa planen även när motivationen varierar
✅ En hållbar fortsättning efter den mer intensiva perioden

Det här är ett offensivt upplägg som kräver engagemang från dig.

Du får en tydlig plan, löpande stöd och en coach som följer hur det går och hjälper dig att justera längs vägen.

Det är lätt att tänka att man ska ta tag i det efter semestern. När jobbet lugnar ner sig. När det finns mer tid.

Sedan är det plötsligt jul och samma sak står överst på listan inför nästa år.

Om du har funderat på att gå med är det idag du behöver ta nästa steg. När anmälan stänger är möjligheten att vara med i den här omgången förbi.

Kommentera VIKTKAMPEN nu så skickar jag mer information direkt till dig. 👇

Har du blivit annorlunda behandlad på grund av vikt?

Något jag stöter på regelbundet i coachning är människor som tränar bra, gör tydliga framsteg och egentligen har väldigt mycket som talar för att träningen fungerar.

Men trots det så känns det som att man ständigt ligger efter.
En anledning är förstås vad man jämför med.

Om en stor del av ditt flöde består av människor som har lyckats (läs: personer som har tränat i 10-15 år, tävlar i styrkesport, har ovanligt mycket muskelmassa eller helt enkelt befinner sig långt ut i fördelningen för vad människor presterar och ser ut som), då börjar det så småningom påverka vad du uppfattar som normalt.

Det märks framför allt när man pratar om resultat.

En kvinna kan ha blivit betydligt starkare på ett år, byggt muskler, förbättrat tekniken och fått en helt annan träningskapacitet. Men utvecklingen kan trots det uppfattas som medelmåttig, eftersom man jämför sig med någon vars nivå representerar många års träning.

Det här är en anledning till att jag tycker att träningsloggar är underskattade.

När vi går tillbaka 6, 12 eller 24 månader så är det lättare att se mönster. Vikter som idag känns självklara var tidigare tunga. Kanske har det till och med blivit dina uppvärmningsvikter. Volymen som idag känns normal hade varit svår att återhämta sig från då. Tekniken både känns och ser annorlunda ut. Kroppen har förändrats.

Det är lätt att glömma sådant eftersom man vänjer sig och normaliserar.

Sociala medier gör samtidigt jämförelsen med andra väldigt tillgänglig (och jämförelsen med sitt tidigare jag märkligt otillgänglig). Det är synd för det gör inte så snälla saker mot det vi kallar motivation, självförtroende och träningsglädje.

Ambition är bra. Höga mål är bra.

Men vilken referenspunkt du använder påverkar hur du tolkar det som händer på vägen dit. Ibland behöver du titta mer på hur långt du har själv har kommit istället.

Det vanligaste misstaget när vikten stannar?

Att panikjustera planen, kapa maten och börja jaga 20 000 steg om dagen.

Först behöver du avgöra om det ens är en riktig platå.

Vikten kan stå still trots att du gör allt rätt för målet.

Vågen mäter trots allt inte kroppsfett. Den mäter allt.

Allt från vätska, glykogen och tarminnehåll till salt,. menstruationscykel och stress.

Så några dagar eller veckor till och med utan viktnedgång är inte ett tecken på att dieten plötsligt slutat fungera.

Men om vikttrenden står still över tid trots god följsamhet?

Då finns det inte längre ett tillräckligt energiunderskott för fortsatt viktnedgång.

Och då har du tre verktyg:

Ät mindre.
Rör dig mer.
Eller gör båda.

Vilket du väljer är framför allt en praktisk fråga.

Tränar du redan mycket, går mycket och har ont om tid? Då är ännu mer cardio knappast den självklara lösningen.

Äter du redan lågt men tillbringar större delen av dagen stillasittande? Då finns det mer att hämta på aktivitetssidan.

Och nej, du behöver inte välja lag.

En mindre justering av maten + mer vardagsrörelse kan vara betydligt enklare än att pressa allt från ett håll.

Poängen är inte att skapa största möjliga underskott.

Poängen är att skapa det underskott som krävs – med minsta möjliga uppoffring.

Det är också så vi arbetar i Viktkampen.

Vi panikjusterar inte efter några dåliga siffror på vågen. Vi tittar på trenden, utesluter andra förklaringar och ändrar planen när datan säger att den behöver ändras.

Kommentera VIKTKAMPEN så skickar jag info om coachingprogrammet.

Mitt mål med löpningen är enkelt: äventyr.

Men utveckling är också förbannat kul. Att känna hur konditionen tar skutt, klara saker man tidigare inte trodde var möjliga och märka hur kroppen förändras.

Jag gillar att se misstag som data. Inte som något att skämmas för, utan som något att plocka isär, förstå och göra bättre nästa gång.

Så: några lärdomar från Kåsjön Trail Halvmara.

1. Gör inget galet dagen innan
Jag hade mycket spring i benen och sprang två dagar i rad före loppet. Dagen innan var dessutom en perfekt sommardag och jag tänkte ungefär: äh, morgondagen löser sig, idag vill jag springa.

Fint för själen. Möjligen mindre fint för benen.
Nästa gång: vila dagen innan. Måste jag springa blir det kort och lugnt. Hellre reta löpsuget än mätta det.

2. Ät innan du behöver äta.
Första gelen kom efter cirka 50 minuter in vilket är för sent.
Nästa gång: börja tidigare och fyll på kontinuerligt. Samma med vatten: små sippar ofta istället för att vänta tills törsten kommer så det inte skvalpar massor i magen.

3. Magen behöver också tränas.
Efter cirka 15 km kom illamåendet och något som kändes som kramp i diafragman. Där funderade jag på att bryta.

Sen insåg jag att jag ändå behövde ta mig tillbaka till arenan, så… då kunde jag lika gärna jogga dit. Illamåendet släppte och sista kilometrarna fick jag fart igen.

Lärdom: vill jag kunna äta under löpning behöver jag också träna på att äta under löpning. Revolutionerande forskning.

4. Sluta bry dig om att bli omsprungen.
Trail innebär backar, tekniska partier och varierande underlag. Ibland är gång det smartaste sättet att både ta sig fram och återhämta sig.

Att börja springa igen bara för att någon kommer bakifrån är ungefär motsatsen till återhämtning.
Nästa gång: våga gå tills jag faktiskt är redo att springa igen.

Perfekt lopp? Nej.
Bra äventyr? Absolut.

Och kanske det bästa: nu har jag fyra saker att testa istället för fyra saker att grubbla på.

Nästa stopp: Sommarloppet 4 årstider i Göteborg. Sedan GBG Trail Run i Kviberg i september.

Jag är inte färdig med stigarna än.

Foto: Fredrik Wennermark

Hur känns det att väga 39 kg mindre?

För två år sedan vaknade jag en natt med andnöd och trodde att jag skulle dö.

I helgen sprang jag min första halvmara.

Jag hade inte ens tänkt springa den här sträckan.

När jag anmälde mig till Kåsjön Trail valde jag 12 km. Efteråt mailade jag arrangören och frågade om det gick att byta till en kortare distans på 6 km om jag ångrade mig.

Jag tvivlade på om jag skulle orka 12. På tävlingsdagen gjorde jag tvärtom.

Jag bytte till 21.

För att förstå varför det betyder så mycket måste vi backa två år.

Jag hade ägnat större delen av mitt vuxna liv åt att bygga en stark kropp.
Ändå låg jag där mitt i natten och kämpade med den mest grundläggande funktionen vi har.

Att andas.

Utredningen slutade med astmadiagnos.

Någonstans där började jag fundera på vad jag egentligen vill använda kroppen till.

Jag började gå ner i vikt.

137 kg blev 98.

Längs vägen började jag också springa. Först för konditionen.

Sedan för stigarna, skogen och bergen.

Och i helgen stod jag där med 21 otäcka kilometer framför mig.

Vid 16 km började jag förstå varför jag från början hade anmält mig till 12.

Sedan dök det upp ett berg som jag mer eller mindre fick kräla uppför medan sanden gav vika under fötterna.

Jag tog mig upp.

Och jag tog mig runt.

2 timmar och 45 minuter senare gick jag i mål.

Min första halvmara.
Nu kan jag inte sluta tänka på det och längta dit.

Till nästa stig.

Nästa berg jag inte vet om jag klarar.

Så hur känns det att väga 39 kg mindre?

Jag tänker mindre på vågen och mer på äventyren löpningen har gett mig.

Det är vad ett viktmål borde handla om.

Inte bara siffran du vill se på vågen. Utan vad du vill att förändringen ska ge dig.

Det är precis det vi jobbar med i Viktkampen.

Kommentera VIKTKAMPEN om du vill veta hur upplägget ser ut.